att se hur det växer.
Allt vi sått i pallkragarna har så smått börjat väckas till liv och försäkrar oss om att jodå, vi kommer få skörda något i år. Jag var lite orolig att vi saftade på lite för mycket med hästskiten och att fröerna skulle få alltför mycket näring, men det har tagit sej bra ändå. Ska vi titta lite?
Sallaten kikade upp först. Jag sådde tre olika sorter i ett mönster, sallat är ju så enkel att plantera "snyggt". Och så gillar jag det symmetriska. Lite väl mycket enligt vissa haha.
Och här sträcker rödbetorna på sej ihop med spenaten som skymtar i bakgrunden. Även här har jag sått i ett mönster. Inspiration har jag fått från franska potager (köksträdgårdar), ni vet sådana med mönster och struktur blandat med lummiga hörn här och där och lite höjd mitt i det låga.
I växthuset är det fortfarande fullt, solrosorna har jag avvänjt utomhus nu och ska snart planteras ut som en vägg vid potatislandet. Det enda som ska vara inne i växthuset till slut är tomater och gurkor och chili och en kruksolros för sötmans skull. Stockrosorna som ni ser på bilden omplanterade jag idag och ska snart sättas på plats framför huset. Där ska dom få sola sej och färga husväggen i mjuka, varma pastellfärger.
Och igår hade vi vänner på besök och vi grillade och berättade historier och skrattade och hade det riktigt trevligt. Det behövde vi allihop. Och vi fick så fina inflyttningspresenter, bakformar och blomsterarrangemang och vin. Vi har så fina vänner som förgyller livet. Det borde alla få ha.
Så vi har umgåtts med vänner och konstaterat att det växer.
Förgyllt livet med andra ord.
Förgyllt livet med andra ord.