att ha en egen liten bagare.

Förra året fick mannen ett ryck och började lära sig att baka eget bröd. Han testade att göra egen surdeg och gjorde bröddegar så det stod härliga till. En del blev bra och andra svor han mest över. Så till hans födelsedag hittade jag den perfekta presenten: en brödbok! Den innehåller alla recept man kan tänkas behöva, ihop med fina bilder och tips på hur man ska baka så enkelt som möjligt.
 
 
Idag blev det brytbröd, andra gånger kan det bli valnötsbröd som är vår favorit. Det blir en sådan skillnad att äta hembakat bröd jämfört med det man köper i affären. Speciellt nu när han har tränat och tränat och blivit så duktig att jag kan kalla honom för min egna lilla bagare. Jag är bortskämd som har en man som han :)
 

att ha besökt klippstaden Petra.

Ett inlägg som såklart skulle ha kommit upp i november, när vi var i Jordanien. Men så såg jag inte förrens nu att det stannade under utkast. Hur som helst. Vi tog en guidad tur till klippstaden Petra, ett av världens sju nya underverk.
 
 
Bussen hämtade oss tidigt på morgonen. Det tog cirka 2 timmar att komma till Petra, och sedan skulle det bli mycket promenerande. Det gällde alltså att komma dit tidigt på dagen så man slapp den värsta solen.
 
 
Ser ni herden med sin kamelkaravan?
 
 
Vi gick först ihop med guiden som berättade massa historia och visade speciella uthuggningar i klippväggarna. Sedan skulle vi ställa oss två och två och göra en dans, bara för att plötsligt stå med den här synen framför oss:
 
 
 
Man förstår inte hur dom kunde hugga ut något så vackert med sina bara händer. Och vilka färger!
 
 
 
Sedan fick vi egen tid att utforska det vi själva ville. Vi valde att besöka ett tempel som låg högt upp i bergen.
 
 
 
Efter ett oändligt antal trappsteg och en sol som gassade i nacken så nådde vi till slut vårt mål, Al-Deir.
 
 
Vi pustade ut en stund men fick ganska snart återvända, vi hade inte mycket tid kvar tills bussen skulle gå.
 
 
 
Petra när solen gått ner bakom bergstopparna.
 
 
 
Fem minuter innan utsatt tid nådde vi bussen. Aningen svettiga och med ett kilo sand i skorna. Guiden lät oss gissa hur långt alla hade gått, beroende på vad man hade sett. Vi var dom enda som hade gått till det avlägsna templet och hade sammanlagt traskat 16 km! Det var mer än dubbelt så långt som dom som hade gått näst längst, så vi fick en applåd av alla på bussen. Sedan var det dags för middag och så gick bussen hemåt medan solen gick ner. Det var en fin utflykt som jag kan rekommendera alla att åka på om ni besöker Jordanien. 
 
 

att spendera helgen i sängen.

Vi har vår lediga helg, och man kan nästan sammanfatta den i sängen. Fast det är faktiskt mannen som har sovit längst. Jag har fått en vana att vakna kl 7 och sedan ligger jag och studerar mannens rygg och tänker och drömmer mej bort.
 
 
Jag har några inlägg på gång, men nu vaknade mannen precis och ser frukostsugen ut, så jag tar tag i det först. 
Hörs sen!