att ha inredningskliande fingrar.

 Nu har vi fått ett preliminärt inflyttningsdatum till vårt nya lilla hus. Den 11 maj står det, troligen, klart och väntar på oss. Förhoppningsvis kan vi hänga i trädgården från det att vi kommer hem till Sverige och börja smäcka upp odlingsbäddar och så fröer och plantera blommor så att det hinner ta sej så fort som möjligt.
 
Men inredningen, den får jag ha i huvudet så länge. Eller ja, jag klottrar och skissar på alla lediga pappersark som finns egentligen, ritar upp planlösningen som jag minns den från när vi var där på en liten visning och har det mesta klart för mej. Mycket har vi från tiden i Torpet, men en del behöver bytas ut och köpas nytt och en del ska målas om eller så bygger vi själva.

Jag älskar den naturliga inredningen, den som innehåller väderbitna träslag med sprickor och robusta korgar och solblekta mattor och linnetyger. Vitt, grått/blått och natur blir en fasligt fin kombination tycker jag, och kommer skapa en sådär drömsk tillvaro som välkomnar en ömt när man kommer hem.
 
 
Ser ni allt det vackra? Jag har en förkärlek till danska designers som Tine K, IB Laursen och Olsson&Jensen och allt hittade jag hos Homenord, en hemsida som jag av en slump hamnade på när jag var mitt uppe i ett hysteriskt internetsökande av inredning. Ni vet känslan när man planlöst vandrar runt på internet och inget fångar ens intresse på så lång tid att ögonen går i kors och man håller på att ge upp men så plötsligt hamnar man där, på sidan som har allt man drömt om. Oslagbart. Så sitter man där några timmar till och hummar och jämför färger och mäter upp mått med händerna och tvingar mannen att skicka blickar på datorskärmen med jämna mellanrum och så får han humma han också.
 
Så nu kan jag komplettera planlösningen i Huset med några vackra detaljer från mina favorit-danskar och förhoppningsvis lugna mina inredningskliande fingrar. Det är ju faktiskt bland det bästa jag vet, det här.

att gå igenom vinterparadiset igen.

När jag gick till jobbet imorse fick jag gå igenom det riktiga vinterparadiset. Med det menar jag att solen håller på att gå upp över bergen och snön har bildat tusentals kristaller på träden som gnistrar medans man går förbi dom. I sådana ögonblick kan man glömma att man är trött på snön...
 
 
 
Allt är stilla och dimman ligger fortfarande ganska tät och bildar en slöja som pryder bakgrunden.
 
 
Det är det här som är det fina med ett vinterparadis.

att vakna till en annan tid.

Nu är den officiellt här. Sommartiden.

Känner ni av den? Vi bokstavligt talat väntade in skiftet mellan två och tre inatt där klockan ska skutta fram en timme extra. Mannen skulle nämligen börja jobba klockan tre. Vad ställer man alarmet på då? När du går upp vid två så är ju klockan plötsligt tre... Så han fick gå upp en timme tidigare och göra sej klar och hoppas på att dom andra kollegorna räknat rätt med tiden. Det är ju lite knepigt det där.
 
 
Sommartiden till trots så faller snön ner igen och skapar en kuliss av vitt. Man är liksom van vid det nu, det vita, och vill mer än gärna byta ut det mot gräs och grönska och solstrålar som värmer huden. Inte fyra meter ökande snö i april. Det är faktiskt det som är det mest motiga nu. Kalendern visar att vi ska hem om mindre än en månad, men tittar man ut genom fönstret och möts av vitt och håller på att halka varje gång på den upptrampade snögången utanför ytterdörren så tror man att säsongen just har börjat. Det blir liksom helt fel i hjärnan, det saknar logik. Så för att hamna i rätt tankar så slukar jag mina trädgårdsböcker och jämför olika frösorter och planerar rabatter i huvudet och tjuvkikar på växthus. Det är liksom min passion nu. Mannens passion har blivit allt som har med kompostering att göra. Det är ju bra att tänka på, men det överlåter jag faktiskt åt honom.
 
Så vi planerar trädgården inför hemkomsten och ignorerar totalt att snön faller utanför fönstret.
Vi vaknade ju trots allt till sommartid idag.