att ha spenderat en ledig söndag.

Gårdagen innebar faktiskt en ledig dag, vilket i sin tur ledde till att vi bjöd hem gäster. Behöver jag beskriva hur skönt det var att sova ut ihop med mannen och sedan lugnt börja förbereda maten tills gästerna trillade in på eftermiddagen?
 
Ljuvligt.
 
Jag var dock så upptagen av att njuta av att kunna umgås med mannen och våra nyfunna vänner att jag inte tog en enda bild. 
 
Fy skam. 
 
Men det är en sak som jag vill visa er, och det är mina drinkburkar (och dagens lunch)



Det är nog ingen som har missat Ball Mason Jar-hysterin; glasburkarna med ett hål i locket för sugrör. Jag blev själv sugen på dessa burkar på grund av att dom är både praktiska och snygga, men jag tyckte att 75 kronor för en liten glasburk var att ta i. Visst, det är märket och USA-importen man betalar för, men det är fortfarande bara en glasburk.
 
Så när jag storhandlade i veckan och gick förbi hyllan med Snapples så slog det mej att här hade jag ju det jag letade efter. En snygg glasburk med lock. Som dessutom innehöll farligt god dricka vid köpet. Och kostade 20 kronor!
 
Mannen fick såklart i uppgift att borra hålen åt mej, och det blev bra! Nu ska jag bara få bort etiketterna och köpa på mej några fler burkar så kan jag bjuda på hur många drinkar som helst i sommar.
 
Och på tal om sommar. Det har kanske inte varit det bästa sommarvädret hittills, men så lever vi ju faktiskt i Sverige också och får skylla oss själva lite grann.
 
Men.
 
Allting växer ju helt hysteriskt! Titta bara:
 



I mina vita trälådor har jag planterat
1) basilika, rosmarin, storbladig persilja och citronmeliss
2) jordgubbar och luktärter
3) solrosor och smultron
4) jordgubbar och luktärter
I den bruna krukan har jag en vitblommig klematis och framför den lila stjärnöga.
 

Även potatisen har tatt sej rejält. Mannen kom in med tre små potatisar igår.

Smaka! Det är en riktigt god sort! Helt lyrisk. 

Så om några dagar kan vi gräva upp vår första alldeles egna potatis. Till och med jag skiner upp lite av tanken.
 
Och förresten, jag måste visa er en sak till. Jag skrev ju att vi hade nyfunna vänner på besök igår. Det är nämligen så att jag hittade ett hörnskåp på Blocket. Ett väldigt billigt pris och det fanns inte långt bort från oss. Så vi åkte och hämtade det hos ett ungt par som liksom vi trivs med att bo på landet. Jag tror att vi var där ungefär en och en halv timme och pratade och pratade och pratade. Vi var så glada när vi åkte därifrån att vi tänkte att 'dom måste vi träffa igen'. Så igår kom dom hem till oss och vi åt grillad lax och drack ur mina glasburkar och hade det väldigt trevligt. Och vet ni vad dom tog med sej som present? 
 
En trälåda och nybakat bröd. 
 
Alltså jag trodde inte att det fortfarande fanns människor som gör så. 
 

 
Helt underbara, jordnära människor som jag vet att vi kommer hålla kontakten med länge.

Tänk vad en annons om ett skåp kan leda till. I detta fallet en härlig, ledig söndag.

att gå från solsken till mörker.

Det känns som om ovädersmolnen inte vill släppa taget om oss. De senaste dagarna har dom kramat om oss ordentligt med tunga, stora regndroppar och mullrande åska. Till och med hagel har slått emot oss.

I skrivande stund sitter jag hopkurad i soffan och hör regnet smattra mot fönstren. Där utanför är himlen målad i en mörkgrå nyans som säger åt alla att hålla sej inne, invirade i plädar och omringade av värme.

Jag tycker ändå om hur dagarna bjuder på skiftande väder. Såhär såg det ut idag.



Morgonen bjöd på strålande solsken och fåglarna var lika glada som jag över den ljumma vinden.
 


Sedan tonades det skarpa ljuset ut och ögonen kunde vila på ett landskap i mjuka pastellfärger. 
 
 
Och mot slutet av dagen omringades vi av dom mörka molnen igen. Ljuset suddades ut helt och vinden manade på alla att söka skydd inomhus innan allt skulle blötas upp av dom tunga tunga regndropparna igen.
 
Så det gör jag nu.

att ta en långpromenad.

Eftersom solen bestämde sej för att visa sej idag så passade jag på att ta en välbehövlig långpromenad.
 
Sällskapet blev Selma.

Vi passar bra ihop. Vi har korta ben båda två och kryper under istället för att hoppa över. Äntligen någon som tänker likadant.

Så vi begav oss över hagarna, genom skyhögt gräs och genom torra granar, uppför backar och nerför stigar. Under grindar och under stängsel. 

Och två timmar senare var vi tillbaka igen, och båda la sej på mattan i köket och tyckte att vi var duktiga som gick så långt med våra korta ben.

 
 
 
 
 
1