att ha ett april-skämt. (eller?)
Hej hopp.
Det är nästan så ni tror att detta är ett aprilskämt va?
Det vore ju ett bra sådant, men nu är skrivkrampen borta och fingrarna vill skriva ut alla tankar som virvlar runt. Vintern blev en ofrivilligt passiv period av olika anledningar, men nu är jag tillbaka sådär lagom till vårsolens uppväckande. Och visst är det fantastiskt? Med våren alltså. Att se hur världen vaknar till liv och människor mjuknar upp och liksom spritter av glädje över alla tecken på att vi nu är påväg mot ljuset.
Det vore ju ett bra sådant, men nu är skrivkrampen borta och fingrarna vill skriva ut alla tankar som virvlar runt. Vintern blev en ofrivilligt passiv period av olika anledningar, men nu är jag tillbaka sådär lagom till vårsolens uppväckande. Och visst är det fantastiskt? Med våren alltså. Att se hur världen vaknar till liv och människor mjuknar upp och liksom spritter av glädje över alla tecken på att vi nu är påväg mot ljuset.
Med våren i starkt antågande blir det också mer och mer pyssel i trädgården. Idag planterade jag flera vårgrupper att sätta vid entrén och växthuset. Den som är uppmärksam ser att rödtotten inte är Glenn (eller Stig-Helmer som han tydligen heter egentligen, fick veta det förra veckan och höll på att dö...) Nej detta är vår alldeles egen Herr Åke, som kom till oss i januari och som fyller sex månader imorgon. Han förtjänar minsann ett eget inlägg, vår älskade Åke.
En ny favorit är gyllenlack som syns längst ner till höger, den doftar gott av mild lakrits och färgerna är riktigt praktfulla! Annars är det penséer i dova lila toner och stora fladdriga champagnefärgade som jag dras till nu, hade svårt att välja rationellt när jag och mamma körde ett plantskolerace i veckan och fick med mej fler plantor än vad som egentligen rymdes i bilen... Men det är ju så roligt!
Fick även med mej två julrosor i den härliga smutslila nyansen som jag suktat efter länge. Nu återstår att se om dom kommer trivas hos oss, vi har inte så mycket skugga i vår trädgård vilket dom vill ha men nu står dom jämte det stora körsbärsträdet och svajar med sina vackra huvuden och kommer förhoppningsvis tycka att det är okej att stå där och se vackra ut.
Ja ett växthus har vi ju blivit med också, en vänlig arbetskamrat till mannen skänkte det till oss så nu börjar trädgården knytas ihop och få struktur och vi har en härlig plats att sitta på med utsikt över hela trädgården och åkern bredvid och det bästa av allt är att det inte blåser och att vi kan utnyttja kvällarna till max nu. Det finns ju inget bättre än att sitta ute och lyssna på småfåglarnas kvitter när solnedgången bildar ränder på himlen och luften är ljummen och allt liksom står stilla och bara är just där och då. Det är lyx enligt mej.
Så nu har jag väl kickstartat rätt bra här med ny energi och planer som ska förverkligas och en ny familjemedlem som säkerligen blir något av en blogg-maskot. Det kan ju inte bli annat än bra.