att inte ha ork till mycket mer än jobbet.
Ni vet känslan när man har en lång arbetsvecka framför sej och redan innan den börjat är trött och utan krafter? Lägg till konstant huvudvärk och en långsamt påkrypande förkylning så vet ni att man känner sej liten och ynklig och mest som en blöt fläck på golvet. Jag brukar lyckas gå in i en slags arbetsdimma där dagarna går i ett och så är man plötsligt så pass nära ledigheten att man kan räkna ner till den och känna att den är inom rimligt räckhåll. Så känns det inte nu. Inte när man är en blöt fläck.
Det enda som muntrar upp nu är solen som kikar fram av och till och välkomnar en under den korta promenaden till jobbet på morgonen. Dom sömntörstiga ögonen får skyddas bakom ett par solglasögon, men värmen som smeker ansiktet torkar bort det trötta och man känner sej inte längre som en blöt fläck. Och så kan man leverera på jobbet och vips så är man där, vid ledigheten som omfamnar en och vaggar in en så att man kan bli normal igen.
Mina vänner, snart har jag ork till mer än bara jobbet. Jag ska bara torka lite.