att ha sjukstuga här hemma.

Medan jag njuter av sol och rensafari ligger mannen utslagen på soffan. Han drabbades av någon slags magsjuka idag och är väldigt skör och ojjar sej. Så jag skickade honom i säng och tog till mina husmorsknep och klappade honom på huvudet tills han mådde lite bättre.
 
 
Rensafari ja, undrar ni. Ser ni dom fyra små pluttarna uppe på fjället? Igår traskade dom på ett stiligt led efter varandra, ledaren någon meter framför dom andra. Jag blev helt tagen och stod klistrad med min kikare och beundrade dom. Och idag såg vi sex stycken, även dom på ett rakt led. Det är vilda renar som förflyttar sej över bergen, eller som pappa sa, Rudolf som är påväg hem :)
 
 
När solen är framme så flyttar man genast ut. Jag avnjuter mitt morgonte ute, en liten helig stund innan gästerna kommer farandes. Då hinner jag vakna till (jösses vad morgontrött jag brukar vara) och kan ladda upp med ett leende som räcker hela dagen.
 
 
Ja och här har ni mannen igår, stolt poserandes på sin pistmaskin igår. Jag åkte med honom en sväng för att hinna prata lite, man överlappar lätt varandra när man inte har samma arbetstider. Så då brukar han plocka upp mej när jag slutat och så pratar vi om allt som hänt under dagen och sen släpper han av mej hemma. Igår gick jag dock inte raka vägen hem, utan jag lånade chefens Border Collie och begav mej ut på en promenad i en timme. Eller ja, det blev nog mer en power walk, från hundens sida i alla fall.
 
 
Så ikväll tar jag extra mycket hand om min sjukling och berättar om renarna och klappar honom på huvudet.
Så är det när man har sjukstuga hemma.