att väcka nya små liv.
Minns ni min stora längtan efter att få pilla i jord och plantera och ha mej som jag tjatade om i några månader? Den stillades till viss del i torsdags när jag under större delen av dagen satt och pillade ner alla fröer som vi beställt i jorden. Snabbt fylldes hela svärmors växthus upp av plastbyttor i alla möjliga utföranden. Inte vet jag om jag har gjort rätt och om allt tar sej, men vi har kommit en bra bit på vägen.
Kolla bara in stockrosorna här under:
Kolla bara in stockrosorna här under:
Eller solrosorna för den delen. Dom kikade faktiskt upp redan igår och visar nu stolt upp sej med kraftiga blad som nästan tränger ut ur krukan. Jag har en lägre kruksolros som ska få stå i och utanför växthuset och så har jag sått stiliga tremeters solrosor som ska få svaja fint i vinden bakom huset. Man blir ju så glad av dom solgula damerna som står och nickar och sprider värme.
Druvgurkorna har också visat livstecken, likaså stäppsalvian och basilikan. Jag gick lite bananas och köpte fröer av typ allt som vi äter och tycker är fint, sedan får vi se om jag lyckas driva upp allt. Förutsättningarna är inte optimala men det är kul att testa sej fram och börja känna efter hur man vill ha det. Vi håller på att bygga upp ett växthus som vi ska ha vid det nya huset, och så har vi skaffat olivträd och fikonträd som kommer pryda altanen på sommaren och sovrummet på vintern. Det är en fantastisk känsla att få doppa fingrarna i jord och med hjälp av lite vatten och omsorg väcka nya små liv till världen.
