att vara en aning förvirrad.
Oj oj oj vad dagarna går fort.
Jag vet inte vad vi har för dag nu, allt går i ett. Jag vet bara att vi har lämnat februari bakom oss och klivit in i mars, kanske för att det var min födelsedag igår. Det har varit hektiska dagar med mycket snö, många gäster och mycket jobb. Nu har jag för omväxlings skull satt mej i soffan med datorn i knät. Jämte mej ligger Gutt och snarkar. Jag tror att han drömmer om pinnar, av hans små ryck att döma.
Som ni ser har solen hittat hit mellan snöfallen. Vi har nu över 4 meter snö och linjalen uppe på fjället som vi använder oss av för att läsa av snönivån är översnöad. Det känns som att det aldrig kommer sluta snöa, i vart fall kommer inte snön försvinna under sommaren. Vi har tur som får uppleva en extrem vinter, det kommer vi kanske till och med att sakna i Sverige sedan.
Ögonlocken börjar bli tunga och jag känner egentligen ingen inspiration att skriva, det märks nog på dom kortfattade texterna. Jag ska göra ett nytt ryck och bättra mej, men först ska jag krypa ihop med Gutt på soffan.