att ta en trädgårdsrunda i juli.

Vilket väder det bjuds på. Regn och rusk och hårda vindar.
Men i fredags var det fint, solen smög fram lite blygsamt sådär på eftermiddagen och då passade jag på att köra några timmar i trädgården. Ska vi ta en runda och titta på vad som hänt sedan sist? 
 
 
Klematisen vid entrén har nu klättrat upp till taket och dignar av knoppar som håller på dessa vackra blommor.
 
 
I stockroslådorna ser det nästan ut som en urskog nu, tjock och med grova mörka blad. Dom verkar trivas bra på den platsen och kommer nog bli riktigt pampiga nästa år när dom får mer tid på sej att utvecklas.
 
 
Mina ranunkler som jag tappade hoppet om har fått stora knoppar och kommer kanske slå ut i år.
 
 
Här är trädgårdens drottning som jag älskar djupt, rabattrosen Dronning Margrethe. Så vackra blommor och en massa knoppar som snart spricker upp.
 
 
Solrosorna har växt till sej riktigt bra och har fått små huvuden som svajar där vid potatislandet. Dessvärre kom en mindre storm igår och knep sju (!!) stycken som ligger utslagna och är helt våta för att jag står och sörjer dom. Jäkla vind alltså, till hösten sätter vi staket!
 
 
Min sorg lindras en aningens aning av att luktärterna växer så det knakar. Hoppas på blommor snart.
 
 
I landet växer löken till sej...
 
 
... och ärtorna!
 
 
Björnbärsbusken har faktiskt stått emot stormarna och behöver nya, längre stöd nu för att inte bli helt förvildad och sträcka ut sej på marken. Kanske att vi får ett bär att dela på i år i alla fall, det är alltid något.
 
 
Så det var den trädgårdsrundan. Det växer ju, jag kan inte säga annat. Nästa år kommer det ta sej bättre och tidigare, det är det jag har siktat lite på. Att planera nu och göra grovjobbet så att det blir en riktig praktträdgård nästa år. Så blir det mer pyssel och få igång sådderna tidigt och testa lite nya växter. Det lär bli mer av det hela, för nu har jag fått så blodad tand av det vi har gjort hittills. Här ovan på bilden ser ni palettbladen som mannen är så förtjust i, dom har fått sin plats i kruka nu och chilin skymtar i bakgrunden.
 
 
Pensén fick inte riktigt den omvårdnad som den skulle ha utan hamnade lite i skymundan, men så bestämde den sej för att blomma av sej själv såhär i slutet på juli. Och det tackar jag ju inte nej till. Blommar först i vitt och mörknar sedan till mörklila.
 
 
Och till sist pumporna som även dom har börjat blomma. Detta är en sen sort som vi kommer få avnjuta i vinter då den ska lagras länge, ska bli spännande att testa!
1
Sarah

Många fina bilder :)

Svar: tack så mycket :)
Stephanie Orlovsky