att ha hittat något som landat i hjärtat.

 
Här trivs jag allra bäst. Med fingrarna i jorden, ivriga att pyssla om dom små liven som växer framför ögon på mej och som skänker mej en lycka som inte går att beskriva. Det här är verkligen en helomvändning för mej och jag är så glad att jag fann mitt största intresse i detta.
 
 
Druvgurkorna har börjat producera små minigurkor som är så söta att det brister i mej lite varje gång jag går förbi växthuset. Förra veckans stekheta dagar gjorde verkligen under för plantorna!
 
 
Mannen har gjort ett jättejobb med att fixa till en snygg slänt vid odlingsdelen. Här sår han ängsgräs och jag tror att det kommer bli riktigt vackert om några veckor när det, förhoppningsvis, svajar en äng i miniatyr här. Jag är så tacksam för min man som fixar allt jag vill ha och lite till, och att han själv är så intresserad av detta.
 
 
Fikonträdet fick sej också en skjuts i värmen och har börjat producera pyttesmå fikon!
 
 
Och i baljan vid entrén svämmar det över på det där härliga sättet som jag älskar.

Det här är utan tvekan det bästa jag vet. Även om jag är trött efter en lång dag på jobbet så får jag ny energi av att pilla åtminstone en stund i trädgården. Det gör så gott i själen och jag vet att det här är något som har landat djupt i hjärtat.