att vara så långt borta från jord som det bara går.
Så känns det.
Denna eviga, fyra meter massiva snö som täcker precis allt här. Den vägrar försvinna, ens på några få ställen, och låta gräs eller grus eller vad som nu gömmer sej där under att titta fram.
Jag. står. inte. ut.
Det är som att januari månad spelas om och om igen och kalendern vägrar byta blad och hoppa fram till våren.
Dom senaste dagarna har jag engagerat mej i fröutbudet online och jämfört blomsorter och jordsorter och diskuterat fram och tillbaka med mannen hur mycket vi kan åstadkomma i den blivande trädgården. Det är liksom det enda jag tänker på nu. Silkesmjuka småungar (luktärter, alltså) som förför alla med sin doft och luktpioner och ranunkler och lila morötter.
Dom senaste dagarna har jag engagerat mej i fröutbudet online och jämfört blomsorter och jordsorter och diskuterat fram och tillbaka med mannen hur mycket vi kan åstadkomma i den blivande trädgården. Det är liksom det enda jag tänker på nu. Silkesmjuka småungar (luktärter, alltså) som förför alla med sin doft och luktpioner och ranunkler och lila morötter.
Av en slump hittade jag en hemsida som kunde erbjuda riktiga kulturarvssorter från 1731 och 1903. Jag blev så upprymd och sprallig att jag var tvungen att hoppa lite i soffan och pipa i örat på mannen. Så glad blev jag. Så dom är påväg hem med posten nu och kommer vänta på att även jag anländer och river upp påsen och varsamt driver upp dom till små silkeslena småungar. Min absoluta favorit. Hur kan man annat än älska dom?
Så ja. Jag väntar otåligt på att få komma hem och dyka ner i fröpåsar och känna doften av jord.
Det är allt jag behöver just nu.
Det är allt jag behöver just nu.