att ha befunnit sej i dåtiden.

Vi fick ett trevligt avbrott på jobbet igår när vi gick för att besöka tornerspelen som pågår denna helgen. Slottsruinen i hamnen hade återfått lite av sin glans med en marknad och scen och flaggor i olika färger som vajade i vinden.
 
 
 
Och där fanns små stånd som sålde kanderade äpplen och brända mandlar och fårskinn och smidessmycken. Och till och med helstekt gris. Det luktade underbart som det ju brukar göra på medeltidsmarknader och det var inte svårt att drömma sej tillbaka till dåtiden. 
 
Speciellt inte när Robin Hood och hela hans gäng gjorde entré på scenen.
 
 
Men eftersom vi jobbade så var vi tvungna att lämna mitt i torneringen mellan Robin och kungens vakter. Vid utgången blev vi stoppade av tre vakter som sa att vi bara kommer ut om dom får mat, dryck eller en komplimang. Så jag sa att dom var fruktansvärt stiliga och så fick vi gå förbi. 
 
Charmigt.
 
Och dagen gick och turisterna strömmade till vår lilla ö och både jag och mannen längtade till kvällen när vi skulle ha en stund bara för oss själva. 
 
På vägen hem så stannade jag vid Ravelsmark gårdsbutik strax efter rondellen innan Gränna och gick ut i majsfälten och plockade åt mej den godaste majs jag någonsin ätit. 
 
 
 
 
Fint va? Jag älskar sånthär. Närodlat och självplock till riktigt bra pris och man betalar i en brevlåda. Det skulle jag kunna tänka mej att ha i mindre skala när vi skaffar eget. Vi har stora planer mannen och jag.
 
Så åkte jag hem och möttes av ett skinande rent hus och tvätt på snurran ute och till och med sängen var prydligt bäddad. Då vet man att han har lagt ner sin själ på att göra fint för mej. Som jag älskar honom!
 
Och efter en myskväll är vi nu på väg söderut i Småland till ett lantcafé och en stor loppis. Kan inte klaga med andra ord.